Vi bidrog även med västerbottenostpajer som har blivit en tradition till kräftorna. I år hade jag lagat tillräckligt för vi fick över till söndagens lunch. Mums.
Medan månen och stjärnorna glimmade hann vi med att både äta, prata och planera. Tårta och te i den otroligt vackra tekoppen hanns också med!
Dessa vackra ljuslyktor fick min fina svägerska av makens kusin med familj i födelsedagspresent och de fastnade på bild eftersom de gick rakt in i hjärtat på en!
I går söndag
I går söndag tog jag hand om lite nektariner och passade på att baka en paj med nektariner, som blev god.
Och gårdagen var också sista dagen på sommarsemestern, den avslutades med dunder och brak i natt då åskan gick så att vi flög upp ur våra sängar i panik. Det smällde bredvid vårt hus och just i sådana lägen tycker även jag som gillar oväder att det var lite för nära. Men det gick att somna om även om det var lite segt att gå upp i morse. Men det belönades med fin cellomusik vid hemkomsten och en avkopplande stund med en bra bok!
Ha en trevlig vecka!
Åh så gott med kräftor! Men vilket läskigt åskväder. Kan också tycka det är lite mäktigt med oväder men som sagt inte föör nära.
SvaraRaderaKram Agneta
Allt ser gott ut! Kräftor är jag så jättesugen på, västerbottenpaj (oj, vad gott) och såklart prinsesstårta och din paj som ser helt sagolikt god ut! Underbart.
SvaraRaderaÅska kan jag vara utan om det kommer för nära, blir lätt rädd. Skönt att ni kunde somna om och att allt var ok.
KRAM!
mmmm...mysigt. OO vad härligt.
SvaraRaderaSpeciellt mysigt med allt musicerande också.
Åska, det kan jag också lätt vara utan. Gillar det INTE. Jo bara om jag är på ett ytterst säkert ställe, inte annars.
Kramar!!
Mmm, kräftor som är så gott! Jag älskar kräftor och kan äta dem hur ofta som helst. Och mysigt att träffas hela familjen och fira och mysa tillsammans. :)
SvaraRaderaÅskan som slår ner är inget roligt alls. Förra året slog åskan ner i vårt hus och det har lämnat spår hos mig som jag inte förstått förrän denna sommar. Hu, vad rädd jag har blivit för åskan. Riktigt, riktigt rädd. Och med den åskrikaste sommaren på många, många år har det varit en utmaning.
Vilket härligt sätt att välkomnas hem efter den första arbetsdagen. Lycka! :)
Jag hoppas att ni har det riktigt gott kära Nettan. Ta hand om varandra.
Kram