Känner dock att jag varit osynlig de senaste dagarna relaterat till att det har varit mycket snurr här hemma, med verksamhetsförlagd utbildning, långa pendlingar i samband med det och en otrolig frustration över saker som är opåverkbara. Lägg sedan till att detta är den tuffaste veckan på året och jag vet med mig att jag riskerar att gräva ner mig innan vi har passerat söndag så lär det inte bli mycket mer skrivet innan dess. Jag vill bara igenom den här veckan med förnuftet och själen i behåll. Helt otroligt att det gått 32 år, år som bara passerat, år då jag har levt och lärt mig massor med saker och gjort mängder med insikter men ändå kan jag inte sluta sakna. Det är svårt och det är mina tankar och funderingar. För i bland vill jag bara skrika rätt ut åt saker och ting men jag gör inte det för jag skriker inombords i stället. Det finns ord jag vill skriva som inte hamnar här, ord som egentligen behöver sägas men som aldrig kommer bli sagda eftersom jag lever här och nu och jag försöker så benhårt att inte såra, inte göra illa, och det har tagit mig år av reflektioner och terapi att komma hit så nu får det vara så här, olösbart, ohanterligt och sårbart...
Nåja våren var något vi hoppade över här i Skåne vi gick direkt på sommar och grillsäsongen. Och i år har vi hittat ett nytt tillbehör till grillmaten, superenkelt att göra och så gott tillbehör till det mesta. Ta en bit fetaost, ringla över lite olivolja, lägg på färsk basilika, och skiva tomater tunt, salta och peppra, linda in i folie och lägg på grillen i ca 10 minuter, så gott.
Nu blir det fortsatt fokus på på utbildningen, projektplanen och familjen, på återskrivande...
Skulle bara skicka med en styrkekram till imorgon.
SvaraRadera