... och det är en härlig vårlördag i april. Mindre än en månad till den där jobbiga dagen, dagen full av minnen dagen som jag önskar att jag kunde radera ur almanackan för alltid, dagen som jag önskar inte fanns. I dag ska jag köpa fint papper och skriva mitt brev. I år ska jag testa något nytt för i stället att vandra längs med sorgsna minnenas stig ska jag minnas med glädje. Jag ska skriva brevet och berätta om allt roligt som har hänt, om stora sonen som spelar med glädje, om hans student förra våren och att han gör det han vill, om barnen som besegrar rädslan och om min egen besegrade rädsla. Jag ska berätta om den där dagen när jag fyllde 40 och vi åkte till en av de vackraste platserna i Skåne, Haväng. Jag ska berätta om mina drömmar, om min längtan och kanske om den där allra hemligaste drömmen om att skriva, den som jag inte vågar ta tag i ordentligt, men som hela tiden pyr runt omkring mig.
Jag vill berätta om minnen jag delar med dig små fragment från min barndom som i bland ploppar upp för i drömmarna kan jag höra din röst, dina kloka ord och tankar, jag har läst dina brev till mig och funderat på hur det hade varit om om inte fanns. I dag är så mycket annorlunda, forskningen som gått framåt med nya läkemedel och nya sätt att hålla koll på blodsockret. Jag hittade av en slump bland mormors saker den dagbok du skrev 1957 det året när du fick din diabetes, om dina veckor på sjukhus och jag jämför det med hur det är i dag, så annorlunda, så otroligt annorlunda.
Och när brevet är klart ska jag lägga det i ett kuvert men inte stoppa det i lådan tillsammans med de andra utan jag har andra planer. Men oavsett så ska jag inte gräva ner mig i år, jag ska hålla näsan ovan vattenytan och flyta. För snart har det gått 32 år...en eon av tid.
(Dagens bilder från
tumblr.com)
Så makalöst vackert skrivet Nettan! Jag känner smärtan, men också din beslutsamhet och din framtidstro, dina fina minnen och dina drömmar.
SvaraRaderaMakalöst vackert!
Tro på din förmåga att skriva. Bloggen är en källa, det finns många fler ...
Ha det fint!
Kramar
Suz
Tack Suz!
RaderaJo jag har jobbat med den sorgen i många år nu och det är dags att gå vidare, göra något annat detta år på hennes dag. Maj månad är en hemsk månad just för att det var i den vackraste tiden på året som hon togs ifrån mig (oss). Så mina vårkänslor är alltid dubbla.
Kramar
Nettan
Har precis hittat hit och blev så tagen av det du skrivit. Jag undrar hur gammal du var när det hände?
SvaraRaderaKram
Hej Anna!
RaderaJag fyllde nio i juli det året hon dog, det blir 32 år sedan i år och jag saknar henne fortfarande!
Kram
Haväng är en underbart fin plats i skåne. Ulf Lundell har lovhyllat den flera gånger. Han bor ju i närheten. Jag önskar att du ska nå fram till din hemligaste dröm. Samma dröm som jag också haft så många gånger. Om några veckor kommer min att slå in. Dumma sjukdom. Ledsen för din skull. Man ska inte behöva förlora sin älskade mamma i den åldern. På tal om drömmen. Jag har redan konstaterat en sak. Din mamma kommer att bli stolt för dig. Från sin plats där hon inte lider längre. Du har i ex. detta fina inlägg visat att du har stor talang för skrivandet. En mycket god början till något spännande. Lycka till!
SvaraRaderaKram
Ja Haväng är en underbar skånsk pärla, jag gillar verkligen de skånska pärlor jag samlat genom åren. Ja vi får se om jag kommer fram till mina drömmars mål någon gång!
RaderaKramar
Nettan
Så vackert skrivet! Att du har förmågan att skriva behöver du inte fundera på.
SvaraRaderaKommer ni att bo i min lilla stad nästa helg? När och var spelar sonen? Jag har lite dålig koll på vad som händer utanför min familjs aktiviteter just nu. Jag förstår att er helg kommer att vara fullspäckad men om du har tid och lust så skulle det vara kul att bara träffas och säga hej.
Kram Agneta
Tack Geta!
RaderaVi kommer inte att bo i din lilla stad, men vi kommer dit på lördagen. Ingesunds symfoniorkester spelar på Rackstadmuséet kl 15:00 så vi kan ju mailas innan lördag och se vad vi kommer fram till!
Kramar
Nettan
Jag sällar mig till alla andra ovan som tycker att det är vackert skrivet.
SvaraRaderaVerkligen fint, och klokt och som poesi därtill.
Jag är så ledsen att du drabbades av diabetes för en månad sen. vilken chock.
Men så tur är går det verkligen att leva med sjukdomen idag på ett helt annat sätt än förr.
TACK och lov för DET!!
Kramar!!!
Finaste vännen. Jag blir så berörd av dina ord. Av smärtan. Sorgen. Men också av kärleken, tacksamheten och framtidstron. Jag kan inte ens föreställa mig smärtan i att förlora en förälder och än värre, i så unga år. Men jag kan ana att det skänker dig en viss tröst att läsa din mammas ord. Speciellt kring sjukdomen ni delar. Att hennes tankar och oro på sätt och vis är dina tankar och din oro just nu. Samtidigt är jag glad att det har hänt så mycket vad det gäller just diabetes. Att vi vet mer idag.
SvaraRaderaOch kära vän, lova mig att tro på dig själv, ditt skrivande och dina drömmar. Allt är möjligt. Glöm aldrig det. Skriv av hjärtans lust. Skriv. Jag tror på dig och står bredvid och hejar i alla lägen. Skriv vännen.
Ta hand om dig och de dina.♥
Kram Lotta
Ps. Jag vill också tacka dig för feedback och rara ord om min blogg Nettan. Ord som värmer så gott och får mig att le stort. Du är en pärla vännen. Tack! :)
SvaraRaderaKram Lotta