Jag minns...

... hur jag lovade dig när jag tittade in i dina grågröna ögon första gången att inget ont skulle hända. Att jag skulle skydda och bevara dig mot allt. Men även om jag är en tigermamma så måste jag ställa krav, även när jag ser paniken i dina ögon, tårarna som rinner över din kind så får jag inte vekna, och säga lilla gubben i skiter i det här. I dag satte jag hela min mammaförmåga på prov, jag lirkade, trixade, och framförallt tvingade jag dig att våga trotsa din stora rädsla för vatten. Simläraren som förklarar att hon aldrig någonsin under hela sin karriär har mött någon som är så rädd för vatten som vad du är min älskade son.

Men genom min beslutsamhet och med din envishet så vann vi en seger i dag, du simmade 250 meter, 10 längder, vågade hoppa från kanten och vågade doppa huvudet och de sista två längderna var du till och med avslappnad i vattnet. Och jag är så stolt över din prestation, över att du min känslige son var så modig och trotsade det som skrämmer dig allra mest, som du oroat dig och som du fasat. Vi kommer få fortsätta att kämpa med detta men det kändes som om vi tog ett stort kliv i dag, nästa gång hoppar vi också eller hur?

Galleri fredag under detta inlägg!