Längs med stranden....

... barnen, mannen på kryckor (mest som  stöd) och jag i gummistövlar, längs med havskanten och kameran i högsta hugg, i fall vi skulle få syn på sälar. Att vandra ute på Måkläppen är ett äventyr på några timmar och nästa gång vi drar på sälspaning packar vi med fika. Och det lär bli av snart då det snart är tillträdesskydd ute på Måkläppen just för att djurlivet ska kunna blomstra.

Sonen samlade stenar längs med promenaden, och funderade på hur vattnet kunde vara så blått, så det blev ett nyttigt samtal kring fysik och reflektion, och när vi gick tillbaka var himlen grå och vattnet grått. 

Dottern hade med sin bästa kompis och de gick med huvudena tätt ihop, pratade kalasidéer, skola, och pyssel. Dessa två tjejer har så kul ihop och jag hoppas att de vårdar sin vänskap genom livet. Kul har de i varje fall och det är härligt att se.

Längs med stranden kan diverse strandfynd göras, gamla vrakdelar hittas och det är en otrolig miljö att vandra i. Och sälar då, jo vi tror att vi såg några men vi ska försöka nästa helg också, då med fika och förhoppningsvis en man utan kryckor och som orkar mer än idag.