Söndagspromenad

En vacker men kall söndagsmorgon, vi tar en promenad, barnen och jag. Längs dimmiga vägar och fält går vi, lyssnar på fåglar som kvittrar.

Mina fina barn, så nära varandra, och bandet mellan dem är så otroligt starkt. De är varandras trygghet, bästa vän och tillsammans är de starka. Men visst kan de bråka som syskon gör i bland.

Hösten är sprakande vacker, färger lyser klart och starkt. Även om jag inte är speciellt förtjust i spindlar är de geniala designer, deras nät med daggdroppar gnistrar som ädelstenar i solljuset som bryts av dimman.

Dimman gör att ljud känns avlägsna, som om vi promenerar i en isolerad del av världen, där det bara är vi. Sakta lättar dimman och vi går hem igen. Skrattet från barnen klingar över nejden. Med andra ord en perfekt söndag!