Livets Svängningar

Om bara några veckor är det dags, mina nyss så små tar klivet in i skolans värld, förskoleklass, år ”0” eller vad man nu ska kalla det. Mina nyss så små har blivit stora nog att börja ta steg utanför den skyddade verkstad som förskolan och hemmet erbjudit. Upplever att det var nyss som de föddes, sedan de var alldeles nya, små oskrivna blad som bara väntade på att fyllas med mening, och handling.

Nu är de egna individer, om än varandras bästa kompisar, förutom då de kivas, är oense om vad som ska göras. De har en otrolig trygghet i varandra och med den tryggheten växer de och blommar som de självständiga individer de är. Olika men ändå så lika. Jag tror och upplever att de är lyckliga, levandes här och nu, med full vetskap om att de får vara barn i vår vardag. Barn som har tid att få växa och utvecklas i sin egen takt och i harmoni utifrån de gränser som vi som föräldrar ger dem.

Och om bara några veckor ska vår store börja andra året på gymnasiet, initialt en vecka tidigare eftersom de åker till fjällen med skolan i en vecka för att fjällvandra, men sen så startar även han sitt andra år. Sommaren har varit aktiv även för honom och det är kul att vara en del av hans liv även om han så smått börjar ta steget ut på egna ben med allt vad det innebär så vet även han att han bara kan luta sig tillbaka för att få stöd och trygghet.

Det är så skönt att få se barnen blomma och veta att det vi har gjort här hemma har hittills gett oss trygga och harmoniska barn. Även om det inte alltid varit en dans på rosor, för precis som många vet så har rosor törnen som man kan sticka sig på, men erfarenheter är alltid nyttigt! Men framför allt är det viktigt att ge barnen obegränsat med kärlek, alltid!