Trött

Det finns många sorters trötthet. Fysisk, psykisk, själslig och annan trötthet som beror på olika faktorer. Oftast klarar jag mig rätt så bra och kan blockera på jobb så jag inte tar med mig jobbet hem utan att jag kan stänga av i tid. Men så finns det människoöden som berör bortom gränserna för vad som är rimligt och då blir jag trött. I mitt fall handlar det om trötthet i själen. Mina spärrar fungerar väl vanligtvis men det har varit en tuff höst med många omställningar och livsförändringar som gjort att jag under en längre tid kände av fysisk trötthet. Den tröttheten är som bortblåst, nu är det i stället själens trötthet som har hunnit i kapp mig. En trötthet som gör att mina spärrar inte fungerar som de brukar och jag tar med mig tankar hem. Tankar som borde få bli kvar i omklädningsrummet när jag tar av mig jobbekläderna.

Bild: Från någonstans på webben

Att instinktivt känna på sig när en annan medmänniska lider är en känsla jag ofta tar i tu med i mitt yrke, men jag vägrar att låta känslorna ta överhanden och styra men idag kände jag att det lilla jag gör är inte på långa vägar tillräckligt, jag skulle vilja göra mer, ha mer redskap att använda mig av och på så vis kunna hjälpa en människa som är i behov av hjälp. Men sedan kommer det tillfällen när det bara tar stopp när själen inte orkar mer, det handlar inte om utbrändhet för känsloregistret är normalt, utan det handlar mer om att själen säger stopp innan man går rätt in i väggen med näsan först. Så idag är jag lite trött i själen, den behöver få andas havsluft, och koppla av så i morgon tar jag nog med mig barnen till havet för lite återhämtning och andning.