Tassande små fötter en sommarmorgon, ett ljust huvud som landar på huvudkudden, en lång kropp som rättar till sig och makar åt sig plats under täcket, en hand som kryper in i min hand. Lugna andetag som fläktar mot min kind. Vagt är jag medveten om att min treårige son har landat i vår säng igen, jag kisar mot klockan i hörnet, 04:15 ute skymtar gryningen och här försöker vi att sova. Jag är halvvägs tillbaka in i sömnen igen då jag noterar det där uteblivna andetaget som kommer ofta på nätterna. Jag lägger min hand på sonens mage och påminner honom att det är dags att andas igen...
...så har jag skrivit i min dagbok från det 27 augusti 2007. En av de många nätter då jag lyssnat till min sons andning, hört honom kämpa, sett honom vinkla huvudet bakåt i kampen att få luft nattetid samtidigt då kroppen ska vila, återhämta sig och växa. I januari 2008 togs hans polyp bakom näsan bort och vi fick nästan ett års lugn nattetid. Men nu är det dags igen, våra nätter fylls av rastlös sömn, det där lyssnandet efter uteblivet andetag, en liten hand på magen hans och så hör jag/vi hur han fyller lungorna med luft igen. Om en vecka hoppas vi på besked om vad som ska göras. För vår numera stora femåring behöver få nätter av vila, av sömn och tid att växa. Håll en tumme nästa onsdag!
♥
Nettan
Åh vad oäckt det låter.
SvaraRaderaHoppas verkligen ni får hjälp. Känns som det är ohållbart att ha det så.
Skulle inte kunna koppla av och sova.
Lycka till
kram kram
Det var tråkigt att höra att William inte blev helt bra av op. Annie är ju som en helt annan tjej nu. Men om William kämpar så för att få luft så kanske det är något annat som stör hans andning och då är det ju bra att ni fortsätter kolla upp det. Det tär på en, både som förälder och som barn, att inte få sova nattetid.
SvaraRaderaJag håller tummarna för att ni får klara besked nästa onsdag.
Stor kram!
Usch, så jobbigt och obehagligt. Hoppas ni får rätsida på det snarast!
SvaraRaderaStor kram!