Sedan en och en halv vecka tillbaka vet vi att behörighet finns men inte om han är antagen eller ej. Och spänningen, väntan på besked är således mördande. Att veta att behörigheten om att konkurrera om de få plaster som erbjuds totalt 16 elever tas in på olika instrument i klassen, och i det här fallet kan turen avgöra att de just i år behöver mer än en cellist.
Det här är veckan innan påskveckan, 15 veckor av vårt år har bara rusat förbi och summerar jag dem har de inneburit massor av positiva händelser, mig egen magisterexamen, sonens ansökningsprocesser till olika musikhögskolor. De har också inneburit massor av frustration, av tårar, oroliga funderingar över hur framtiden skulle te sig men när jag tittar tillbaka har det blivit bättre än förväntat och ja vi har varit på botten men nu är vi på väg upp igen så det känns ändå ok.
Nu laddar vi för sköna vårdagar, ljumma kvällar, för planteringar i vårt nya trädgårdshörn, för ljuvligt doftande blommor och för lugn och harmoni, för kunskap och glädje, för sorg och för lycka!
(Alla bilder tumblr.com)
Ja, gode tid, jag vet ju precis hur nu känner det, Anette.
SvaraRaderaVET hur värken av oro sitter i magen hela tiden, hur man kollar status online, och bland vanliga posten. Ibland kanske tom svaret kommer via telefon.
Jag kommer aldrig att glömma hur detta känns. Så speciellt, och så läskigt.
Stort.
Deras stora kall, önskan och driv! Som sagt, du vet att jag håller ALLA tummar! OCH att jag verkligen tänker på er!
Snart vet ni!
ja, nu ska vi ladda för vår och sommar.
Stora kramar från mig!
Jag hoppas verkligen ni får det besked ni hoppas på! Förstår att det kan kännas helt outhärdligt med all denna väntan.
SvaraRaderaHärligt att få se fram emot lite planering och plantering, mysigt med våren!
Fastän idag har vi ju haft allt annat än vår och jag känner mig gräsligt ruggig med halsont och hela registret, så jag åkte rakt hem och kröp ner under filten ...
Ha en fortsatt fin vecka!
Kram
Suz
Håller tummarna för att ni får det besked ni vill! Förstår att detta måste vara på gränsen till för spännande.
SvaraRaderaKram Agneta