Att andas ut...

... i bland i små andetag, ibland i stora djupa suckar. Att hämta kraft ur nästan tomma källor och så en dag bara vänder det, lite så blev det i dag då vi kan andas ut lite, vi är inte i mål än men ett steg närmare och om någon vecka kommer beskedet som vi väntar på.

De djupa suckarna då? De förtjänar egentligen ett helt eget inlägg, ett inlägg som borde namnges med rubriker som Svensk sjukvård i kris, eller varför inte Vårdpersonal behöver aldrig vara lediga eftersom de är robotar utan känslor? Detta med hur personal som arbetar inom sluten sjukhusvård larmar om otillfredställande arbetsmiljö, om bristande patientsäkerhet och om spelregler som sätts ur spel med mera, med mera.

Jag arbetar ändå inom ett prioriterat område, barnsjukvård, arbetet är fantastiskt. Att möta barnen är obeskrivligt, mina vardagshjältar utan tveka. Så min djupa suck handlar om att jag får prioritera så hårt för att göra det som egentligen vore självklart. I natt höll jag en liten pojkes hand, mitt i drömmarnas land, och sådana ögonblick ger mig kristallklar visshet om att jag är där jag ska vara. Även om arbetstiderna i bland är hemska och återhämtningen mellan passen lika med noll, så kommer de där ögonblicken då man tittar djupt in i ett par ögon och möter en trevande hand som inte vill något annat än att jag bara ska vara där och då. Allt detta glöms bort i det vardagliga springet, med prover som ska tas, dropp som ska räknas om och bytas ut, ord som ska skrivas. Det glöms bort i kampen om rätt lön, om påpekanden kring patientsäkerheten för där och då, under de få minutrarna vet jag att just här och nu är jag där jag ska vara, och även om ögonblicket försvinner så finns vissheten. Vissheten om att jag är rätt, att det jag gör betyder något. 

Lika viktigt som det är att lyfta upp det som inte fungerar, lika viktigt är det att lyfta upp allt bra som görs varje dag. Att varje dag blir livet lite lättare att  leva för någon pga de insatser som görs inom vården. Att varje dag ses patienten som en individ och får hjälp utifrån sina behov, det hörs sällan om sådana saker i massmedia där fokuseringen gärna handlar om allt som inte fungerar och som missköts. 

Så till dig politiker som kanske läser detta, besök ett barnsjukhus nära dig, låt våra små och stora vardagshjältar inspirera dig i ditt arbete och låt dem inte få lyssna på några klena vallöften, eller lockbud som deras föräldrar ändå genomskådar. Se barnen vars vardag är så annorlunda än din, lyssna på pojken som får en behandling som till och med får en vuxen man på knä men som sedan kör trampcykel genom korridoren med en förälder på släp. Eller möt föräldrarna till det lilla knytet som föddes alldeles för tidigt och som undrar hur deras framtid ska bli? Jag lovar att ingen vårdpersonal kommer neka dej möjligheten att komma på besök, att få ta del av det som är vår arbetsvardag och hur vi utför magi, eller följ med exempelvis Operation Smile till ett av världens hörn och se hur deras vardag ter sig. 

Och vill du som politiker verkligen engagera dig i detta ansök om sommarjobb inom vården under din ledighet och testa på våra arbetstider och din förmåga av att ge av dig själv till någon annan vilt främmande människa! Jag lovar att dina händer kommer inte vara overksamma då det finns många i personalen på landets sjukhus som får räkna med att flytta sin semester, eller minska den med en eller flera veckor på grund av att det saknas personal under sommarmånaderna.

(Alla bilder tumblr.com)