Slow

Julhelgen kom och gick, tomten beökte barnen med klappar och till och med mamman fick en efterlängtad klapp med symboler från barnen och mannen i mitt liv, om resa, om lycka/tur och månadssten. Även en ny jacka hittade ett hem hos mig så nu fryser jag inte längre (tack pappa!).

Julafton tillbringade jag först på jobbet, men slutade lagom för att hinna hem till Kalle Anka. Förkylningen bröt ut med full kraft under kvällen och såg till att jag endast deltog som åskådare vid julottan på juldagens morgon och sedan tillbringade resten av julhelgen i tystnad och i vila. Fortfarande har jag inte hämtat mig helt eftersom luftvägarna känns aningens raspiga, febern har dock släppt sitt grepp efter tre dagar. Vi har gått från gnistrande vinter till rimfrostiga dagar med minusgrader och barmark.

I dag var första dagen sedan i torsdags som jag vågat mig ut och gått, även om det går sakta. Hoppas på att bli frisk till nyår.

Luciamorgon på Lars-Erik Larssongymnasiet

Tidig morgon hemma på Segeholm, iväg med hela familjen till halv åtta och på plats i Lund kl 8:00.

8:45 vackert och finstämt Luciatåg med förstaårs eleverna på Lars-Erik Larssongymnasiet. Det var så att jag rös och mindes tillbaka till den egna gymnasietiden, med körer och tidiga lussetåg på gymnasieskolorna i min hemstad. I dag var det one time only eftersom det bara är ettorna som genomför Luciatåg på deras skola och det var en fin möjlighet att tillvara på och dela med mig av till nära och kära!

Årets Lucia

Liten Nea följde med



Det vackra fönstret,
i den fina aulan.

I de lokar där LEL i dag ligger
låg en gång den gamla
Lindbergska Flick-
skolan i Lund.

Fantastisk helg

Adventstid

Med de två orden kan jag enkelt sammanfatta helgen. Adventspysslet har tagit sin början och då huset är stort tar vi pysslet rum för rum så att det är klart till helgen. Gårdagen tillsammans med svärföräldrarna passerade snabbt och på kvällen myste barnen länge med dem. I dag har vi haft fina vännerna L & P här på middag. Mysigt och snart ger de sig ut på sitt livs resa, vi ser fram emot att vara med på ett litet hörn, än en gång vi tänker på er!

Barnen och jag har varit flitiga och bakat lussebullar (inte katter eller kusar), och det blev bra, en sats med russin och en utan. Trist bara att en av världens godaste kryddor är så sanslöst dyr, 1 gram saffran = 64 kr!!! Så att baka lussekatter, bullar eller liknande är inte något man gör var dag direkt!

Dyr krydda

Bakduk från Nyblom o Kolléns
Inköpt i Göteborg
(Balders Hage)

Men det doftar nybakat och gott i hela huset, barnen uppskattade den vanligvis trista vetedegen på ett annat sätt än tidigare och var med och lade bullarna i formar.

Nu väntar en ny lite lugnare vecka, med mitt i veckan ledigt inför en arbetshelg, dock har jag semester nästa söndag! Ska bli skönt!

På återskrivande!

Till morfar; Lunds Ungdomsorkesters 40-års jubileum

God morgon, dagens första inlägg är till barnens morfar som själv hade spelning i går och inte kunde vara med i Lunds Stadshall och lyssna på detta fantastiska gäng! Helt otroligt vad 64 ungdomar kan åstadkomma och det var flera gånger som jag hade gåshud. Att få vara en liten del av denna helhet är enligt sonen magiskt. Att få vara förälder och få möjlighet att lyssna är underbart! Kvällen till ära hade vi bjudit med barnens farmor och farfar. W & L har det första stycket nedan som sin favorit medan maken och jag gillar Farandole och farfar, ja han gillar Finlandia av Sibelius.

Bizets Toreador

Bizets Farandole

Tjajkovskis Nötknäpparen

Här hemma rullar söndagen vidare, vi förbereder inför första advent och idag bakar vi lussebullar. I eftermiddag kommer fina vänner på middag och det ser vi fram emot.

Att hinna med

Bråda tider, snabba dagar, många skiften. Livet i november rullar på och dagens datum 20 november markerar att det enbart är nio dagar kvar till 1:a advent, med massor av roliga saker att göra. Min trötthet i själen har fått förklaring av mina fina kollegor på jobbet, de som har lite mer erfarenhet av yrket än vad jag har och förhoppningsvis kan jag återgälda deras visdom någon gång. Min trötthet beror helt enkelt på massiv kunskapsinhämtning och tankeprocesser i hjärnan som gör att jag känner mig som en jag vet inte vad i tankeverksamhet, det känns som om den går i slowmotion. Just nu behöver jag listor på jobb för att inte glömma något, jag trippelkollar allt, och det var skönt att få höra igår att det är normalt när man inte längre är novis utan har lyft på huvudet, och ser mer helheter än delar. Men det är skönt att utvecklas i sin yrkesroll och bli tryggare och mer redo för den framtid som hägrar på andra sidan årskiftet.

Här hemma har det varit en tuff vecka, mycket på agendan, och helgen är fullbokad. Har idag varit iväg och uträttat massor av ärenden, skulle köpa mig en tröja men kom hem med kläder åt barnen, på något vis är det alltid så att när jag ska handla nått så hittar jag inte något men jag hittar massor till barnen.

I morgon får vi besök av fina svärföräldrarna, de följer med på LUOs ungdomskonsert i morgon eftermiddag och stannar över natten, mysigt! På söndag ska vi träffa fina vänner och bara umgås! Härligt!

Ha nu en skön helg, ni få som läser min blogg!

Helg

Köket röjt, bröd i ugnen och jag spanar i veckans planering, möten avlöser jobb och lediga dagar kommer att passera snabbt, vips kommer helgen med konsert, fint besök och orientering, och sedan är vi där, sista veckan innan första advent. Dagarna går så oerhört snabbt, time flies! Vi synkar våra kalendrar jag och maken, vem lämnar, vem hämtar, vem går på mötet på dagis? Till slut faller planeringen på plats och veckan som kommer blir någorlunda hanterbar och vardagen kommer att fungerara utan att våra små blir allt för lidande, tuffa mornar två dagar denna vecka men de har vanan inne nu.

Här hemma smyger sig pysslandet på allt mer, barnens pysselhörna har numera fått flytta en trappa upp, bänken i köket är numera prydlig yta, med plats för att duka upp buffé när vi har gäster (som förra helgen), eller lördagsfrukosten, eller bara njuta av en tom ren yta. Härligt! Barnens tidigare kaos är uppsorterat i lådor och burkar, ordning och reda med andra ord.

Fönstret vid bänken är ett fantastiskt ljusinsläpp och i år har jag hittat den perfekta adventsbelysningen, en stor stjärna. Förra året avvaktade vi med att inhandla adventsbelysning utan vi gick på det som vi hade sedan innan, i år däremot inser vi att det behövs mer belysning i våra inte alltför små fönster.

I väntan på advent

Om tre ynka veckor är det första advent och min favoritårstid tar sin början. Jag har redan tjuvstartat. Efter gårdagens middag med fina vänner och bästa svägerskan med man hade åkt hem så rensade jag bordet och fram med den fina röda löparen jag har. Vasen med de vackra blommorna hamnade mitt på och ljuslyktor som får invänta det som sedan ska stå på bordet om några ynka veckor. Advenstljusen är redan in köpta och det fattas bara den gröna mossan som ska omge dem på ljusfatet. Jag längtar! Det roliga är att det smittar av sig på familjen. November och december är två härliga månader, i år förgylls de av många fina musikframträdanden som jag kommer att få ta del av. Det är härligt med barn som spelar och sjunger, för det ger upphov till många fina traditioner.

Här hemma väntar en söndag med lövräfsning, bakning av pepparkaksmuffins och allmänt söndagsmys innan jag börjar mina arbetsvecka.

Förklädd Gud, Lunds Domkyrka 091107

Förklädd Gud med Lars Erik Larssongymnasiets körer och orkester under ledning av Bo Isgar. Ni får ursäkta den dåliga bildkvalitén och lyssna på det oerhört vackra i stället. Sonen kan både spela sin cellostämma samt sjunga tenorstämman i detta vackra stycke.

Första klippet är ur andra satsen.

Sista satsen ur Förklädd Gud

Fem minuter

fem minuters glädje - fem minuters ilska
fem minuters stilla ro - fem minuters intensiva steg
fem minuters självrannsakan - fem minuter hålla någons hand

Hur ofta på en dag ber man någon nära och kär eller en vilt främmande människa att vänta ett ögonblick, ett ögonblick som kan bli till fem minuter. Idag handlade de viktigaste fem minutrarna om att få avsluta en teckning och borsta tänderna. Liten fröken tar sig ton här hemma och på väg mot sexåringens stora äventyr inser jag att som den pojkmamma jag är måste sätta tydliga gränser för min älskade flicka, som gärna vill tuffa till sig och gör som hon vill. Min älskade snart sex år gamla pojke däremot hade bekymmer med att avsluta i tid, så det slutade med att spistimern fick fylla funktionen av att visa barnen hur länge fem minuter är.

Jag tror väldigt hårt på att man får skörda det som man sått en gång, ser det ofta nu med vår store kille, att allt det vi kämpade med så länge ger resultat så det är bara till att ladda om batterierna och använda de erfarenheter som gjorts tidigare som mall och sedan börja om processen, fast denna gång något visare och inte lika blåögda.

Så älskling, det är du och jag igen!

Sissel Kyrkjebo

Denna sång är helt underbar och får mig att längta till julen ännu mer! Lyssna och njut på Sissel Kyrkjebo från Norge!

Till Morfar

Första biten i detta inlägg är till barnens morfar, min pappa som ibland läser min blogg. Klicka på play och lyssna på detta gäng! I fredags var det öppen repetition med Lunds Ungdoms Orkester (LUO), fantastiskt att höra dem spela sådant som de håller på att öva in till framtida konserter. Det är duktiga ungdomar. Detta framträdande genomförs dessutom i aulan på LEL (Lars Erik Larssongymnasiet) som delar byggnad med Lunds Kulturskola. (Bild och ljudkvalité är inte den bästa, men det är för att ge en uppfattning till våra kära långt bort om vad som händer här hos oss och i vår vardag.)

LUO framför Bizets Farandole

~~~~~~~~~

Här hemma har barnens rum fått en makeover, vi köpte en hylla på IKEA när vi var där sist och det blev riktigt bra i deras rum. Till sommaren ska jag måla den andra hyllan som vi har i deras rum, vit, så att alla hyllor går i vitt istället. Passade också på att storstäda deras rum, det var verkligen välbehövligt samt att barnen själva fick hjälpa till med att bringa kaos till ordning.

Önskar alla mina läsare en skön vecka 44, mindre än två månader kvar till julafton!

Trött

Det finns många sorters trötthet. Fysisk, psykisk, själslig och annan trötthet som beror på olika faktorer. Oftast klarar jag mig rätt så bra och kan blockera på jobb så jag inte tar med mig jobbet hem utan att jag kan stänga av i tid. Men så finns det människoöden som berör bortom gränserna för vad som är rimligt och då blir jag trött. I mitt fall handlar det om trötthet i själen. Mina spärrar fungerar väl vanligtvis men det har varit en tuff höst med många omställningar och livsförändringar som gjort att jag under en längre tid kände av fysisk trötthet. Den tröttheten är som bortblåst, nu är det i stället själens trötthet som har hunnit i kapp mig. En trötthet som gör att mina spärrar inte fungerar som de brukar och jag tar med mig tankar hem. Tankar som borde få bli kvar i omklädningsrummet när jag tar av mig jobbekläderna.

Bild: Från någonstans på webben

Att instinktivt känna på sig när en annan medmänniska lider är en känsla jag ofta tar i tu med i mitt yrke, men jag vägrar att låta känslorna ta överhanden och styra men idag kände jag att det lilla jag gör är inte på långa vägar tillräckligt, jag skulle vilja göra mer, ha mer redskap att använda mig av och på så vis kunna hjälpa en människa som är i behov av hjälp. Men sedan kommer det tillfällen när det bara tar stopp när själen inte orkar mer, det handlar inte om utbrändhet för känsloregistret är normalt, utan det handlar mer om att själen säger stopp innan man går rätt in i väggen med näsan först. Så idag är jag lite trött i själen, den behöver få andas havsluft, och koppla av så i morgon tar jag nog med mig barnen till havet för lite återhämtning och andning.

Vackra höstbilder

Tror jag låter dem tala för sig själv!

Så har det gått nästan en vecka igen

Och detta inlägg kommer nog mest att vara en uppdatering för släkt och vänner, lite vardag istället för inredning, saknar nämligen inspiration men den kommer nog åter lagom tills vi går in i november månad. Maken har (hör och häpna) köpt årets första julklappar till barnen. De har börjat att fila på sina önskelistor så räkna med att en sådan kommer någon nära släkting till handa snart!
Veckan har varit tuff, vi våndas inför beslut av skolval till våra små som inte är så små längre, besökt skolor för att finna ut vilken som kan bli den bästa. Jag har hunnit med att testa vaccinet mot influensa A (H1N1), vilket var en miss eftersom jag nu har haft influensa A light, blev dålig av sprutan och började känna mig bättre först igår.


I dag lördag min enda lediga dag denna helg så har vi hunnit med att fixa här hemma, storhandla och köpa varma stövlar till ett av barnen samt att jag som letat stövlar de fyra senaste åren hittade de perfekta på ECCO. En skön stövel som passade mig perfekt.

Bild: ECCO

Det var även dags för den årliga hörstkonserten i Tottarps kyrka. Kyrkan var vackert smyckad och årets tema var de fyra elementen, eld, vatten, luft och jord. Fullsatt var det också, kul att så många kom och lyssnade.

Nu väntar en ny arbetsvecka med start i morgon och sedan kvällspass tills på tisdag kväll, sedan tre lediga dagar innan det är dags för ett helgpass.


Kram & trevlig vecka!

Höstkvällar

Jag går genom rummen i huset och tänder ljusen, finns det något mysigare så dags på dygnet än när man får kura skymmning? Krypa upp i soffan med en bok, en mugg med varm choklad och bara låta tankarna få vandra. Eller att i skymningen promenera i markerna där man känner sig trygg och hemtam.

Att få bo som vi gör, att kunna njuta av naturens skiftningar dagligen är underbart. Senast i morse tänkte jag på hur priviligerat livet är här ute på landet, att få se björken skifta färg från dag till dag. Höra barnens skratt i vår underbara trädgård och se dem hoppa i enorma lövhögar. Hälsa på liten Pigge Igelkott som kan tas för en Pinjekotte i storlek. Att varje dag fascineras av det enkla, det som oftast tas för självklart har blivit viktigt. Att fånga tiden i ögonblicket, att se helheter i stället för delar. Att vara närvarande i nuet.

Nu börjar snart en ny vecka med nya åtaganden och jag tänker definitivt göra mitt bästa för att leva här och nu, må så bra som möjligt och finnas för min familj!

Kram

Dagar i korthet

Vättern med utsikt mot Visingsö

Längesedan jag bloggade sist men det har varit skönt med en ordentlig bloggpaus. När jag väl släpper bloggandet, så finns det så mycket annat som fyller mitt liv. Allt började med att det var fasligt mycket att göra på jobbet och att tiden inte räckte till, sedan förkylning ovanpå det och en rejäl livsomställning gjorde att luften gick ur mig, men det är bättre nu.

Förra helgen var vi till Värmland, på besök hos pappa och Inger, samt att barnens kusin skulle döpas. Resan gick längs med den östra sidan av Vättern, med många stopp längs med vägen både på resan dit och på hemresan. Barnen älskade att hälsa på hos morfar och "mormor" Inger samt deras hund Luddde som de inte träffat sedan i somras, så de var nöjda med helgen.

Brahehus med utsikt över Vättern

Vackert

Barnen sover gott medan
Ludde vaktar

Alvastra Klosterruin

Veckan som gått har bjudit på överraskningar. Makens kusins fru ringde om ett jobb till mannen i mitt liv och vips har han varit på anställningsintrevju så nu håller vi tummarna och ser åt vilket håll det tar vägen. Vi vet ju vad vi har, än så länge i varje fall.

Idag är det dags för kalas och lite söndagsmys. Handlade godsaker på Djurslövs Butik och Delikatess som vi ska testa idag, Brieosten man kan köpa där är himmelskt god, likaså när han får in osten Morbier hamnar jag gärna i butiken.


När livet får sina törnar som det fick denna vecka så försöker jag att njuta av det som är livskvalité, att hinna med sagor med barnen är inte alltid självklart, eller att få en lugn stund med en bra bok är annat som betyder mycket och som skänker inre harmoni i en fylld vardag. veckorna i oktober går alltid så fort och vips så är helgerna fyllda med konserter och massor av åtagande precis som det brukar när det går mot jul.

Med önskan om en härlig vecka 42!

Äntligen ledig

Det var skönt att gå av igår, en arbetsvecka på 8 dagar är långt och jag ska ärligt erkänna att jag slocknade på soffan igår. Masade mig i säng runt midnatt och vaknade pigg och utvilad klockan kvart i åtta i morse. Har sedan dess hunnit med att duscha, testat min nya ansiktskräm, mött upp liten dotter när hon vaknade och fixat frukost till henne och resten av familjen, kört tre maskiner tvätt (suckat åt hur mycket tvätt vi kan producera i vår familj) tömt och fyllt diskmaskinen. Tycker om att äta frukost i ett rent och lugnt kök. Nu väntar en lugn lördag, en tur till Lund, en tur till Tottarp för att öva på hela familjen sjunger. God lördagsmiddag bestående av rostbiff, potatisgratäng, en god sallad och hela familjen samlade vid middagsbordet!

Kram och nu väntar strykhögen på mig!

Höstrensning här hemma

Efter att ha funderat fram och tillbaka så har jag träffat ett löfte med mig själv, jag tycker om att ha ordning hemma, inte så att jag är pedant, men lever man med en ekorre, två yrväder och en som släpper allt där han i princip står så har i varje fall jag dagar då stöket står mig upp i halsen, så från och med denna vecka finns det frizoner i huset där det inte får ansamlas högar med saker och annat trams. Livet blir så mycket enklare då. Jag har påbörjat rensning och vi har lyckats att rensa ur källaren, så näst på tur är förrådet.

Rensade i sovrummet härom dagen och det blev riktigt bra, det går fortfarande i vitt men jag börjar på att fundera på att bryta av det lite med tiden lite röda färger nu i höst.

Tjusiga ljuslyktor och min dagbok från Bookbinders Design pryder
fönsterbrädan.

Utanför sovrumsfönstret börjar valnötsträdet skifta i bruna och röda toner och det är så vackert. Dagarna börjar också bli allt kortare och det märks när jag jobbar dagturer för det är verkligen mörkt på mornarna när jag går upp, för det är mörkt ute.

Lyktan vid trappkrönet

Här ute på landet blir det mycket mörkare än inne i stan. Vilket var något som noterades av barnen när vi gick hem efter fredagens musikpub som var en lyckad tillställning i Särslövs gamla skola. Vi bor verkligen i en levande bygd,

Veckan som kommer är rätt tuff många dagar i rad, först två utbildningsdagar och sedan tre jobbpass, så det lär nog inte bli några speciella uppdateringar innan helgen!

Kram & trevlig vecka

Som många andra har...

... även jag sett programmet som är på nyhetssidornas löpsedlar och på webben, de svenska Hollywoodfruarnas live och leverne och jag skulle kunna säga mycket om det, om jag ens fick en nypa av den glamour de lever i så skulle det förgylla min dag men att leva som en av dom, no way säger jag bara, då föredrar jag mina dubbla heltidsjobb, på sjukhuset och här hemma med familjen, här får vi leva i lugn och ro utan den bevakning som familjerna i programmet måste utstå. Jag känner inte ens en smula avund gentemot dessa kvinnor som har allt och mer än vad de egentligen behöver. Jag reagerade också på hur programmet vinklades att göras så snaskigt som möjligt för att locka tittare. Jag hoppas verkligen att dessa kvinnor är trevligare i verkligheten för annars bekräftas generaliseringarna om de svenska blondinerna. Nåja jag ger programmet en chans till på måndag.

Små händer, långa fingrar

Vi går på stigen genom skogen, lyssnar till regndroppar som faller, kartan vi håller i handen ska leda oss rätt. Ni lutar era huvuden över kartan, pekar med fingret och visar var vi är.
Vilken sten som är utmarkerad, och vilken stig vi är på just nu.
Bortanför stenmuren som korsar stigen skymtar något oranget och vitt, kodsiffror kollas, stämmer de överens undrar du medan du läser upp siffrorna och sedan stoppar ner pinnen med chipet i enheten som piper till svar. Kartan passas med hjälp av pappans kunskaper, vi följer en ny stig denna gång, med mycket ris och kvistar, du tycker att det är en "ilsken skog" den här gången.

Över stockar över stenmurar tar vi oss fram, rätt vad det är snubblar du till och åter igen får jag din hand i min, ett tecken på trygghet att du inte är ensam i skogen. Det prasslar i löven och en liten groda kikar fram på väg någonstans i vår underbara natur. Givetvis måste det utforskas. Än är inte tävlandets allvar det som är viktigt, tids nog kommer ni ha ben som långbenta föl och flyga fram över stock och sten, då kommer inte tiden finnas att kika på den där grodan eller att lyssna på regndroppar som faller ner mot granskogens mossa.

Vi går vidare och kommer slutligen i mål, i en gammal lada, på oslipade brädor intas lunchen med goda mackor och saft, belöningen efter en god tur i skogen, innan vi åker hem kontrolleras resultatet, tja inte s å tokig ändå när man bara är fem och ett halvt år och orienterat i en ilsken skog!

Jag är glad att ni mina barn får komma ut i vår vackra natur, se skogen för vad den är och att det inte är farligt utan att det finns mycket spännande att upptäcka.

(Långa fingrar = Den sk sportidentpinne som används för att stämpla med under en orientering, den gör att fingret man sätter den på ser ut som ett långt finger enligt Nea)

Dagens bild

Är egentligen tagen igår, en vacker rosa lila himmel och solen som går ner allt tidigare om kvällarna, tittar ut och inser att höstens tecken börjar bli många! I morse var det mörkt när jag väntade på bussen till jobb, det var det inte i fredags. Men som jag tidigare skrivit, jag gillar hösten, mörkret och att få kura skymning!

Kram