Tjugo, twenty, veinte...

... en kall decemberkväll för så många år sedan låg jag nyförlöst på Karolinska. Innan den dagen var min stjärngosse två dagar sen och jag väntade med spänning på allt det nya som det skulle innebära. Den dagen hade jag promenerat mellan Sundbyberg och Solna, fixat med de sista julklapparna och bara längtat. Den kvällen fick jag möta dina hasselnötsbruna ögon för första gången och det var som om all världens visdom fanns i dina ögon. Jag minns än i dag känslan av dig i min famn och det är förmodligen en mammas privilegium. Genom åren har jag följt dig, ditt första leende och din första tand, hur du började krypa, gå (springa), dina första ord (mamma), hur du lärde dig cykla, din kärlek till musiken. Första gången du höll i cellon och hur den har färgat ditt liv, ditt framtida yrkesval.

Nu har du flyttat hemifrån, vi följer dig på avstånd, men som tur är kom du hem lagom till din födelsedag, du blev grundlurad av oss och dina kompisar i fredags, överraskningsfödelsedagsfest med kompisarna, och så lurad av oss, din min var obetalbar. Så nu njuter vi av din dag, skrattar, kollar på film, spelar spel och njuter av att bara vara. Och än en gång, grattis på din dag min käre son!