Att känna

Mina händer rör sig över täcket, stoppar om den lilla kroppen som borrat sig djupt ner i täckets varma trygga vrå. Jag smeker din sömnvarma kind och kurar i hop mig, vilar.
Mitt lilla barn hur blev du så stor och så klok?

Gryningsljuset silverfärg sprider sig i rummet och en ny dag randas, en dag fylld med aktiviteter, med måsten, krav och saker du skulle förberett, pyssel och pussel och ständigt en kamp för att hinna, mot klockan allt som du vill göra idag. Från dörren till ditt rum iaktar jag din lugna sömn.

Mitt lilla barn, tiden går så snabbt, du växer så fort och jag önskar att jag kunde stoppa tiden i bland och bara få andas, bara få känna. Dagar blir till veckor, blir till månader och år.

Jag vill aldrig sluta känna men samtidigt vet jag att jag måste börja släppa taget nu, snart är du mitt lilla barn flygfärdig mot egna mål, att hitta din mening med livet. Här och nu är det brytningstid, med stormkliv möter du den vuxna världen och kvar här i skuggan står jag och minns det lilla barn du var.