Stress...

...eller stressless.

Jag har bestämt mig för att nu ska inget få min inre stress att öka igen. Efter semestern mådde jag alldeles utmärkt, hade tid och ork för familjen men efter en månad av vardag är jag inne i den inre stressens magnetfält igen. Ekorrhjulet snurrar för fullt! Igår gjorde jag dock upp med mina stressdemoner och har bestämt mig för att jag framför allt på jobbet måste säga nej, att inte vända mig själv ut och in för att hjälpa alla andra, nu måste jag fokusera på att kunna säga nej på rätt sätt och i stället ta en sak i taget. Jag har bara två händer och fötter och ett huvud att tänka med och det är bra så.

Det är mycket därför som min blogg går på halvfart, jag vill inte låta den ta tid som för mig är värdefull. Jag har bloggat i så många år nu så det får gå på sprlåga, bloggen är inte mitt liv utan jag ger bloggen liv. Bilder på barnen (pappa) kommer ändå att publiceras eller mailas till er. Jag slutar absolut inte att blogga, men jag väljer var när och hur, eftersom det just nu finns annat som är så mycket viktigare.

Kram