Stilla så stilla

Många mil i bil, genom regn, rusk, sol och ishalka så tog vi oss fram till Värmland för en värmländsk jul med min pappa och hans familj. Tretton år har det gått sedan sist, och det var dags för en jul på hemorten med allt vad det  innebär.

Julafton, allt är lugnt och stilla, börjar med att göra fint på min mammas grav, lyktan tände vi redan den 23:e, i mörkret när alla ljusen glimmar så vackert på kyrkogården. Igår åkte vi dit dottern och jag och smyckade graven, och pratade med henne, berättade om året som gått. Efter det hem igen, och fortsatta förberedelser inför julaftonskvällen. Efter gröt och sedvanlig Kalle på tv fördelades alla klappar mellan barnen, syskon och föräldrar.

Som vanligt vid jul blir jag fundersam och i år har jag funderat på vad jag är tacksam för. Och jag har oändligt mycket att vara tacksam för, Min man och mina barn som varje dag fyller mitt liv med så mycket, en outsinlig källa till stolthet, trygghet och glädje. Min store son som varje dag bjuder på sig själv, som övar flitigt och växer för varje gång jag träffar honom! 

Mina fina svärföräldrar, min lillebror och hans fina familj, min pappa med allt vad han står för.

Jag är  också tacksam för mitt arbete, fina kollegor och nya vänner. Jag är tacksam för mina vänner, som gör mitt liv så rikt på innehåll, ni vet vilka ni är ingen nämnd och glömd. Jag är tacksam för ett varmt hem, som är tryggt och kärleksfullt. Jag är tacksam för att jag bor i Sverige, för att det finns så mycket som är givet i vår vardag, men som för andra inte hör till deras vardag.  Jag är tacksam för att jag lever här och nu!

Vad är du tacksam för?

Nu passar jag på att önska er alla en god fortsättning på julen!